matildawallin

171206

Hej på er! 
och sorry för kass uppdatering, har haft ett par sjukt jobbiga dagar för oss allihopa. I lördags var jag på julbord, hade riktigt roligt faktiskt, dock tyckte jag det var lite dåligt med folk på kvällen sen. Men redan här började H få riktiga skrikattacker (aldrig hört något liknande innan..) Jag trodde, eller vi trodde att det var för hon kände på sig att hon skulle vara ensam hos mormor och morfar, alltså att jag skulle "lämna" henne. Dock sov jag ju där så det var bara några timmar, men tillslut slocknade hon i bilbarnstolen när mamma skjutsade mig.. men annars var hon helt otröstlig. Sedan har detta fortsatt varje dag.. till och från, hela dagarna och nätterna och det håller verkligen i sig länge. Är inte bara 20 minuter utan snarare nån timme eller två.
Vi har nu kommit fram till att det är magen som spökar, i måndags blev vi skickade från Vårdcentralen till Hudik akuten för att en barnläkare skulle kolla henne. Det verkar vara tarmarna som är lite knepiga, gaser och förstoppning ställer till det för henne stackarn. Så just nu kämpar vi på för att lyckas lösa detta så hon slipper ha så förbannat ont. Igår var det mycket skrik men hon somnade iallafall som vanligt och sov inatt så jag ska verkligen inte klaga. 
Får se hur det går idag, idag ska hon även få vaccin.. jag är svinnervös. Sprutor och sånt är inte min grej, absolut inte på henne.. Tur J följer med och håller sällskap, haha.

 

Nu ska jag byta blöja på min prupp som sitter och pratar framför babblarna, tackar gudarna för den som kom på det så man kan plocka undan och göra lite grejer som man annars inte kan när dem är vakna, haha. 

Pussåhejj,



Juste, har ju julpyntat här hemma också.. köpt en gran och grejer. Jag ÄLSKAR julen. 
Första julen i huset och första med Hailey, kommer bli såååå mysigt!!

Våga fråga

Fått ganska mycket frågor ang. graviditeten och hur det är nu osv.
Ni får jättegärna fråga här så kan jag svara på alla i ett inlägg istället, annars är jag så sjukt dålig på att komma ihåg.
så fråga här så ska jag dra ihop ett inlägg sen med frågor.
Behöver inte bara handla om Hailey, utan om ni undrar något överlag.
Har redan några frågor som ni ställt som jag svarar på då med.

171130

Har idag insett att jag har så fruktansvärt mycket kläder och skor som jag inte använder, vissa saker har jag aldrig ens använt utan endast testat. Så i helgen tänkte jag starta ett litet konto med massa kläder och skor som jag säljer - allt från barnkläder till vuxenkläder. Mycket kan jag inte heller ha efter graviditeten, eller jo, kan ha det mesta men vissa grejer känner jag inte att jag är lika intresserad av längre. Lovar att uppdatera med namn på kontot om ni är intresserade! Kommer nog förmodligen slänga in nått inlägg på Köp & Sälj också med kläderna.. varför slänga när nån annan glad själ kanske vill använda det? Slänger in ett inlägg när jag fått ordning på det.

171130

Hallådär! Trots att jag är hemma hela dagarna så har jag knappt tid för att uppdatera här, dem korta lediga stunderna jag får tar jag till städning och sånt som är svårt att få till när H är vaken. Men nu sover hon för natten & jag tänkte uppdatera er lite. Har ikväll haft tjejerna här medan killarna våra tränade. Gjorde inget speciellt utan myste bara. Imorgon är det helg och Jocke ska iväg till Umeå för innebandymatch.. mamma och pappa tar Hailey på lördag så ska jag haka på min härliga svärfamilj på julbord på Tuppens, förhoppningsvis kommer Jocke senare på kvällen också om dem kommer hem i bra tid. Ser fram emot att få komma ut och ha lite kul, nuförtiden är det inte så stor skillnad på helg och vardag för mig så ska bli skönt med lite annat. Sen tänkte jag försöka umgås med mina föräldrar på söndag när dem ändå är uppe. Nu tänker jag slänga mig i sängen så jag hinner sova lite innan H vaknar för mat. Sov så gott hörrni, Pussåhejj

171123

Godmorgon! Oj vilken natt.. våran pruppunge vägrade somna igår så stod och vaggade henne i både vagn och famn i 3h igår. Klockan 3 slocknade hon sen sov hon non stop fram tills 9, sen kunde hon inte sova mer. Just nu ligger vi kvar i sängen och hon ligger och sparkar och pratar. Idag fyller världens bästa kille & pappa år oxå - min Jocke. Dock har stackarn åkt på en rejäl förkylning så han är hemma och klen idag.. så typiskt för att vi ska till Sthlm i helgen. Vi ska nämligen ner och fira oss samt shoppa lite julklappar osv.

Dear santa..

Nästa fredag fyller jag år och om en månad är det jul, brukar ha svårt att hitta saker som jag önskar mig men i år har jag lite jag faktiskt vill ha.. Tänkte om jag delar det här kanske tomten ser det ;)

 

                      

Kanske snyggaste lampan nånsin? hade såååå gärna velat ha denna i vårt vardagsrum - lampan är härifrån // Gynnings vinglas, allihopa.. både rött & vitt. Hade suttit riktigt fint med sånna i vårt vitrinskåp, de kommer härifrån

Detta förbannat goa ljus, fick förra året ett 3 pack med dessa av svärmor.. nu skulle jag vilja fylla på med lite mer. Helst en stor i denna lukt. Härifrån // Tro det eller ej... jag vill ha ett par låga uggs! Hade alltid uggs förr men blev sen jätteanti och tyckte det var skitfult, tills syrran köpte ett par av dessa, gråa låga så nu har jag återigen fått ett riktigt sug efter ett par. Härifrån

 

Vad önskar ni er?

 

 

171117

Äntligen fredag!!
Och nu har även J fått helg så han kan mysa med oss, hur härligt?? Jag vet iallafall en liten tjej som är superglad för det.
just nu ligger hon och sover en sväng i vaggan, har precis varit och handlat lite gotta, 
ikväll få vi besök av en hel drös med folk för att käka lite tacos sen drar vi och kikar på innebandymatch.
Vad gör ni denna fredag?

Tog tummen ur röven och åkte och pantade alla våra burkar idag, blev 4 stora svarta sopsäckar och ungefär 400:- rikare,
ett jäkla slit att dra runt på dem samt en liten knodd kan jag lova.

Nu ska jag plocka undan lite innan det kommer hit folk, kläder och grejer precis ööööverallt.
Pussåhejj,

171115

Godmorgon på er! 
Herregud vad det har snöat?? vaknade sent idag då Hailey somnade sent igår igen, samt att hon var uppe mer ggr än vad hon brukar vara under natten. Så trötta var vi - kom inte upp förens halv 12.
Nu har vi precis vikt lite tvätt i tvättstugan, jag har ätit lunch och lilltjejen sover en sväng igen. Den här veckan har gått så sjukt fort?
redan onsdag idag.. Brukar tycka det går långsamt eftersom man bara är hemma hela dagarna, när man jobbade gick det fort men nu är det lite mer långsamma dagar. Snart helg och den kommer spenderas i Bollnäs sporthall i princip, som ni kanske vet så har Jocke bytt innebandylag så han spelar nu med Bollnäs istället. Dem har dubbelmöte i helgen så självklart ska vi dit och heja.
Nu vaknade pruppungen så vi hörs senare! 

Fars dag

Idag är det fars dag & självklart ska vi fira det. Har precis överraskat Jocke med liten present och go'frulle. Nu ligger hela familjen i sängen och halvsover lite innan vi ska ta tag i städning och sätta upp lite tavlor som vi beställt hem, så vi får lite ordning här hemma. Får se om vi tar oss ut på en promenad lite senare, är ju sjukt fint väder idag.

Inne i en ny fas...?

Phhuuu.. är en inne i en jobbig liten period med lilltjejen. Hon har ett jäkla temperament, vill verkligen inte sitta still i mer än 10 minuter samt att hon har börjat skrika nå otroligt. 2 kvällar i rad har hon skrikit så högt hon bara kan när det är läggdags, vi har inte somnat innan 1-2 på natten om inte senare. Tror det är för att hon är så övertrött mot kvällen, men samtidigt så sover hon väldigt mycket på dagarna.. vet inte vad man ska göra riktigt. Himla tur att hon sover sen när hon väl somnat, så piggare än vanligt är jag ändå men det är otroligt kämpigt att lyssna på hennes gallskrik. Läste dock att det kunde vara såhär runt 2-3 månader, dem behöver mer närhet samt skriker mycket mer pga alla intryck. Så förhoppningvis är det bara en "fas" det här med. Vi håller tummarna!'

171110

Nu har Jocke åkt till Sthlm för att gå på hockey och jag är själv med Hailey tills imorgonkväll. Har precis varit på promenad i en timme och ska nu käka lunch, senare ikväll åker vi till Jockes syrra och äter lite mat och sen sover vi förmodligen där.

171108

Hallådär! Plötsligt var det November & snart är väl snön här. Allting rullar på som vanligt här hemma. Vi har dock valt namn nu, våran lilla tjej kommer att heta Hailey som vi sagt från första början.. vi har velat lite fram och tillbaka men nu har vi bestämt oss. Anna HAILEY RUDMAN Wallin heter våran lilla tjej. Jag har tänkt att uppdatera bloggen flera gånger då många vill det, men varje gång har nånting kommit emellan - en ledsen och hungrig bebis eller nått annat. Men jag slänger in lite inlägg när jag har möjlighet.

Förlossningsberättelse

Här kommer min förlossningsberättelse som ni väntat på, den är inte jättelång men jag har förkortat den så det viktigaste är med.. Annars hade jag kunnat skrivit hur långt som helst.

Lördag 9 sep (på BF och allt..) : 07.30 vaknar av att vattnet och slemproppen går, trodde dock vid det här laget att jag kissat på mig då det inte alls var som jag förväntat mig.. trodde det skulle forsa ut men det gjorde det inte för fem öre.
Ringde iallafall mamma i ren panik, dock kunde ju inte hon göra så mycket då hon var hemma i Sthlm så
hon sa åt mig att ringa förlossningen. Ringer dit och dem ber mig sätta in en binda och komma in för kontroll om det var vattnet som gått eller ej. Har alltså inte ett dugg ont här, känner ingenting alls.

8.30 ringer vi Jockes mamma och ber om skjuts, hon kommer några minuter efter. Nu börjar jag mer och mer känna smärta i magen men bara litegrann så jag får för mig att jag faktiskt inbillar mig. Tar med mig en liten handduk för att sitta på, tänkte inte alls på att när det väl kommer vatten kommer det komma mycket - Såklart börjar det på vägen forsa vatten så nu är jag helt övertygad om att det faktiskt var vattnet som gått. Bilresan till förlossningen är ungefär 1h och redan 10 min in i resan har jag börjat få rejäla värkar, redan här trodde jag att jag skulle dö av smärta då jag fick ont så fort och dem blev väldigt snabbt intensiva och tänkte "värre än såhär kan det inte bli" (...mm tjena..)
Ca 9.30 är vi framme vid förlossningen, vi blir förda in till ett undersökningsrum där dem kopplar på två olika grejer på magen som mäter värkar/sammandragningar samt pulsen på bebis och min puls. Hade 2-3 värkar på 10 min. Det var tillräckligt mycket för att undersöka mig sa barnmorskan, hon gjorde en vaginal undersökning för att se hur mycket jag öppnat mig, om jag ens öppnat mig - det såg dock rätt mörkt ut. Hade bara öppnat mig 1-1,5cm och livmodertappen var inte mjuk - alltså var jag inte "förlossningsredo ännu". Här började det göra så fruktansvärt ont och jag förstod inte hur hon kunde säga så.. detta innebar alltså att vi skulle få åka hem igen och att jag skulle åka hem när jag hade såhär ont var för mig helt galet. Som tur var så blev vi erbjudna ett rum på patienthotellet istället då vi bodde såpass långt bort. Dock var det marknad i Hudik denna helg vilket gjorde att det var fullt där så istället fick vi ta ett rum på BB och sen skulle vi få komma in till förlossningen dagen efter för koll samt undersökning och hade det inte hänt mer då skulle man försöka få igång det enligt barnmorskan, hon var väldigt tydlig med att berätta att det var långt kvar tills det var dags vilket gjorde mig livrädd, smärtan nu var såpass att jag inte kunde gråta, sitta eller stå.. jag började få panik helt enkelt. Jocke lägger sig för att sova en sväng och jag får in en bricka med lunch. Jag har sån panik över hur ont det gör så efter 1h sa jag åt Jocke att jag inte klarade av det längre, att det måste vara nånting på G.
Vi valde då att gå över till förlossningen igen då det gjorde FÖR ont. Hon gjorde en ny undersökning och jag hade då öppnat mig 4-5cm (vilket gjorde mig besviken eftersom det kändes så lite, jag trodde jag öppnat mig helt) hon sa även nu att jag inte var redo..

Men här blir det lite suddigt för mig, jag vet att jag låg där och trodde jag skulle avlida. Helt plötsligt blir jag erbjuden tidig epidural och blir inskickad i ett annat rum av samma barnmorska som precis sagt att jag inte var redo, här får jag byta om till den där vita rocken och nättrosorna som man får på förlossningen.
Narkosläkaren är dock på operation just då så vi får vänta ett bra tag innan hon kommer, så jag får lustgas att använda som smärtlindring sålänge. Har nu öppnat mig 8cm. Under den här tiden gör jag allt för att bara klara av smärtan, många har sagt att det är hemskt och gör ont men jag hade aldrig någonsin, i min vildaste fantasi kunnat förstå att det var SÅ ont dem menade, smärtn går liksom inte att beskriva. Minns att jag låg där och tänkte "Herregud, överlever jag det här så klarar jag fan allt".

Lustgasen hjälpte dem första värkarna, gjorde så att jag blev lite snurrig och det kändes lite som en gratis fylla, haha. Men sen tyckte jag inte det hjälpte alls, inte ett dugg.. Narkosen kommer nu in och i samma veva byts barnmorskorna av då det är ett nytt skiftpass som börjar. Vi får in 3 superhärliga barnmorskor, är verkligen så nöjd med dem. Nu gör vi allt för att jag ska öppna mig mer, är uppe och går med en stödvagn, vänder på mig i sängen, hoppar på en pilatesboll och samtidigt kommer det värk på värk. Här säger faktiskt barnmorskorna att dem är förvånade hur starka värkar jag faktiskt har och hur fort det går framåt.

Epiduralen tog ca 15-20 min innan det började värka och det märktes kan jag säga.. under den här tiden hann jag nog göra alla döva på förlossningen, haha!
17.00: Nu var det maximala värkar och från ingenstans får jag nu superkonstiga värkar (tyckte jag..) det tryckte nå fruktansvärt i rumpan, det är det som händer när epidrualen värker, smärtan går mot rumpan istället då den inte kan smärtlindra där. Och nu är jag ännu värre och skriker hela tiden, då hör jag ena barnmorskan säga "det verkar vara krystvärkar det här" väldigt förvånad då dem inte var beredd på att det skulle komma så fort, men nu har hon flyttat sig neråt väldigt snabbt vilket gjorde att krystvärkarna började.
Dem undersöker då för att se hur det ser ut och dem inser då att jag öppnat mig helt och att bebisen nu låg såpass långt ner. "Jag känner huvudet!!" Säger hon.
Nu var det dags att krysta.. & jag hade så otroligt lite energi (dum som jag var så hade jag inte ätit någonting, endast nyponsoppan och saften dem gav mig på förlossningen) och jag skrek bara att jag inte klarade nå mer, för det var verkligen så det kändes just då, all ork var som bortblåst. Som tur var hade jag Jocke bredvid mig som hela tiden stöttade och peppade, vilket gjorde att jag fick lite extra kraft. Även en av barnmorskorna som var med stod bredvid mig hela tiden och peppade, vilket gjorde att jag ändå orkade kämpa på.
Vad jag hade hört sen innan samt vad barnmorskorna sa var att smärtan skulle försvinna efter epiduralen men så bra var det inte för mig, tyckte jag hade lika ont varje gång en värk kom men att det kortades ner så värkarna inte var lika långa bara (dock hjälpte det mycket bara det, jag fick mer krafter för att orka tack vare det). Känslan jag hade nu var: kom ut nån gång!! Jag var helt förstörd och slut och skrek och skrek, samt klämde sönder Jockes hand, haha stackarn. 

17.21: Plopp sa det! 17.21 kom hon ut helt perfekt!! skrek som bara den och sprattlade, letade direkt efter tutten och smackade med munnen. Det sjuka är dock att jag inte grät, jag var så otroligt orolig och nojjig över hur mycket jag sprack, om jag sprack osv. 
Det var alltså sån smärta vi pratar om, hann aldrig uppfatta att hon var ute??
Som tur var så klarade jag mig väldigt väldigt bra ifrån skador, 6 stygn blev det totalt.

Tackar vet jag att vi inte blev hemskickade, så snabbt som det faktiskt gick tillslut och så ont som jag fick på den korta stunden. Endast 20 min med krystvärkar. Från att vattnet gick tog det ca: 10h allt som allt. Hade ingen susning om tiden under den här dagen alls, mer än på morgonen så kan tyvärr inte skriva mer exakt när det gäller tiden. Men detta är på ett ungefär. Vi blev kvar i hudik i 2 nätter, vilket räckte gott och väl då jag faktiskt blev besviken på själva BB, personalen var fantastisk men rummen var som ett fängelse, hade hoppats på att man kunde fått det lite mer hemtrevligt med en tv eller liknande men istället var det nån rutten tavla och en klocka som tickade. Man blev lite knäpp av att vara inne i det där BB rummet i 2 dagar i sträck med en skrikande liten bebis. 
Idag mår vi toppen alla 3 och hon växer som bara den.
Vägde 3425 gram och var 51 cm lång när hon kom ut och idag, 2 månader efter är hon 60cm lång och väger hela 5500 gram!!
Så himla go är hon våran lilla Hailey.

Fick även frågan om vilken storlek hon har på kläderna, just nu är vi inne på 62?! I vissa kläder är det 56 också, då det är väldigt olika beroende på vart kläderna är ifrån.

7h innan vattnet gick..  

171106

Hej!
Shit vad denna vecka har gått fort.. har haft fullt upp verkligen, förra torsdagen åkte jag & lilltjejen till stugan och var med mamma och pappa några dagar, sedan åkte vi ner till Stockholm och var där för att umgås med familjen, det har ju varit höstlov så syrran var hemma. Shopping och lite mer.. shopping stod på schemat. Sedan kom vi hem igen och då gjorde jag ett besök hos frisören på fredagen, kan säga att det verkligen behövdes.. Har aldrig varit såhär korthårig eller blond någon gång men jag älskar det! 
Sedan var jag faktiskt ute i lördags, första gången på.. ett år typ? Sinnes. 
Riktigt kul hade jag iallafall, roligt att träffa alla kompisar igen. Nu är det ny vecka och på fredag åker Jocke till Stockholm på NHL och jag blir hemma med lillpruppen, vi ska åka till Jockes syrra på fredag och äta go¨middag och bada jacuzzi, huuur skönt??

Nu ska jag passa på att hoppa in i duschen innan lillen vaknar, 
pussåhejj!

 

När jag var i Sthlm var vi på utförsäljning på Nike butiken, hittade skor till mig och lilltjejen - ser ni hur söta dem är?? Helt sjukt, jag älskar dem. Synd att hon kommer växa ur dem direkt bara, men för 150 kr var det helt klart värt.

Första tiden med bebis

Tänkte slänga in ett inlägg om första tiden med bebis. Innan våran lilla tjej (som ännu är namnlös...) kom ut så googlade jag som en galning om just detta, ville veta hur det är att ha bebis, hur livet blir osv.
Självklart är det olika för alla, det förstår jag med men ville ha ett hum om hur det skulle bli så man kände sig lite redo. 
Men inte fann jag någonting, hittade några få som berättade att livet var underbart och att allt är så härligt men att man var lite trött osv osv. ( vilket inte lät alls speciellt farligt, vilken dröm... )
Men dem glömde allt däremellan, så här kommer min bild av hur det varit för oss, kanske hjälper det nån av er som ska få barn eller så kan det vara kul att veta ändå om inte annat så kommer det vara kul för mig själv att läsa när hon helt plötsligt är stor och kan klara sig själv, haha.
Första dagarna när vi kom hem var väldigt speciella, jag skulle säga att minns ni hur det var när man var liten och hade en docka som man lekte med? Lite så kändes det, att man ska klä på, mata, byta blöja osv. Man är inte alls inne i det utan man går runt och tror lite att det är på låtsas. Är svårt att förstå att det faktiskt är vår bebis och att hon ska vara med oss resten av livet, det känns bara som att man fått låna henne.. att man är barnvakt till någon annan barn. Men oj så lycklig man känner sig, man kan titta på henne i flera timmar och bara le.. man ser sig själv och Jocke i henne, tänk att vi två blev hon?? Så häftigt!!

Men är mycket däremellan också, så många gånger som Jocke fått trösta mig under dessa dagar. Har känt så många gånger att jag inte kommer klara det, att jag inte kan vara mamma.. vilket inte är konstigt egentligen, så mycket hormoner efter förlossningen. Max 2h sömn per natt och sen har man inte lärt sig vad hennes skrik betyder, man gör allt men inget hjälper och man känner sig hjälplös. Då var det väldig tur att Jocke fanns där och peppade mig och hjälpte till.
Tippade även på tår för att inget skulle hända henne, varje hostning eller om hon gjorde någon min vi inte sett trodde vi att nått var fel och fick småpanik. Minns första riktiga spyan, jag började fulgråta för att jag tyckte det var så obehagligt, haha!
Efter någon vecka ändras det dock ganska drastiskt, mina föräldrar var uppe på helgerna och hjälpte mig så jag fick sova ut nån dag i veckan.. nya krafter och nu började jag faktiskt få upp självförtroendet, nu känns det mycket lättare att hantera hennes skrik även om jag fortfarande inte alltid förstår vad hon menar. Jag förstår att hon ibland inte vet själv ens vad som är fel.

Våran tjej är ju otroligt närhetskrävande, på natten måste hon sova på min arm annars sover hon Max 10min åt gången. Men sover hon på min arm kan vi idag sova ungefär 3h åt gången, amma lite och sen somna om vilket är superskönt.
Sömn är verkligen viktigt för att man ska orka har jag märkt. Är fortfarande väldigt svårt att hinna med annat då hon inte vill ligga själv varken vaken eller när hon sover, så man har ju henne på armen hela tiden. Bärselen har ännu inte riktigt gått hem hos henne men vi får testa den strax igen så kanske det oxå släpper lite.

Lite tips/uppmaningar till er som väntar barn/funderar på barn:

Alla kommer säga "sov när din bebis sover" låter lätt men det är det inte, jag vet. Nätterna var jag i början vaken pga att hon inte sov - hon sov på dagarna men då ville man ju försöka få lite ensamtid och tillslut står man där som en zombie. och om hon sov på natten kunde jag ändå inte sova för att jag var rädd att något skulle hända henne, att hon skulle borra in ansiktet i täcket och inte kunna andas osv. Men sov när du kan och vill, kroppen klarar bra mycket mer än man tror men försök verkligen sova så kommer bebistiden bli enklare. Jämför jag nu med hur det var för en månad sen så kan jag säga att det är brutal skillnad i både huvud och kropp. Ingen gillar en gnällig, ledsen mamma.

Du behöver inte städa, diska eller tvätta. Det är jättejobbigt att se det men det är en kort period i ert liv.

 

Ta hjälp av andra!! Känn dig inte dum eller att det är för tidigt, det är okej. Jag känner ju dock att jag endast vill ta hjälp av familj/släkt till mig och Jocke än sålänge för det känns tryggast för mig. Men det är en bra nyckel till att orka. Mamma har tagit våran skrutt några mornar så vi fått sova ut lite. Jockes mamma har gått på promenad när jag hade feber för att jag skulle kunna sova en sväng och jocke hade träning. Det har iallafall hjälpt oss supermycket att ladda batteriet lite.

Det är okej att känna att det känns fel, att du inte duger eller att du tvekar på om du är redo. Det är normalt att känna så även om det är "förbjudna känslor och tankar". Du känner inte så egentligen, det är bara alla hormoner, allt är nytt och förmodligen alldeles för lite sömn som ligger bakom det. Det är ok och jag lovar, det går över! Du kommer tappa mycket av det du hade förr, många vänner försvinner - inte alltid deras fel, utan de kan oxå va så att det är du som inte känner att du kan träffas/ orkar. Men du kommer också märka att efter några veckor är det inte lika intressant längre. Under graviditet och vid födseln hör alla av sig men sen silas det ur och tillslut har du bara några vänner kvar. Men låt det då vara så, det löser sig. Men ta hand om dem som faktiskt finns kvar, de är riktiga guldklimpar 😊  
Alla kommer vilja vara med å peka och tala om. Hur det ska va, vad man ska göra och inte göra. Om man ska amma eller inte osv. Du kommer märka mycket av detta allra mest på BB. Men mitt tips är: gör det som känns bäst för er, det har jag gjort; använd napp redan från början om du vill det, det kan påverka amningen men det är inget som är säkert, de har funkat fint för oss. Vill du trappa ner på amning och använda flaska/ersättning ibland så gör det - sålänge din bebis och du är nöjd! Ah, jag tror ni förstår.

Våran lilla tjej är det finaste vi har och jag är så fruktansvärt glad att hon finns i våran familj. Vårt liv blev fantastiskt när du kom. Det har dock inte alls varit lätt, men nu när det släppt känns det så himla bra. Jag älskar mitt liv, min lilla tjej och min fina sambo. Ni är bäst!'